ThoughtsPosted by Andree Eriksson Saturday, August 28 2010 13:12:32
Det händer på natten, den fabrika framställningen av sömnen. Den mest eftertraktade och mest svårhanterliga saken vi eftersträvar och undviker. Det där tillståndet där vi alla är jämbördiga. När vi är vakna skiljer vi oss åt, vi går till olika jobb, vi umgås med olika människor, vi företar oss olika aktivteter, skrattar och gråter åt olika saker. Men i sömnen är vi alla samma, vi söker oss till drömmarnas rike vid slutet av varje dag och där finns det inga vinnare eller förlorare. Vid slutet av varje dag är vi alla på samma plats i livet.
Det som sker på natten är för mig helt väsentligt för hur nästkommande dag ska se ut, om jag inte ska behöva gå runt och få kaffe interiöst för att hålla mig vaken då måste jag sova, men det är så jävla mycket saker som håller mig vaken.
Hur kommer det sig att man alltid slåss mot samma demon?
Varför vill jag alltid sova minst 9 timmar men kommer mig aldrig för att sova mer än 6? Och alla ljuden, dörrar som stängs, basnoter från någons högtalare, gräsklippare och fåglar, allt möjligt har skrikit igång mig hela sommaren. Jag ser på världen med dimmig blick nu, drömmer och längtar om sömnen, hör ni.. drömmer om sömnen.
Det händer på natten, det där magiska tillståndet då vi förenas i samma hjärtslag. Då vi försvinner i 8 timmar från den här världen till en neutral plats utan hiarki. Ur nattens omfamning föds den nästkommande dagen, den väcks till liv med oss alla, vi kommer tillbaka, än en gång från vår neutrala plats, från vår ruta ett, för att gå ut i världen och vara olika igen.
ThoughtsPosted by Andree Eriksson Thursday, August 19 2010 11:20:49
“In the end we are all separate: our stories, no matter how similar, come to a fork and diverge. We are drawn to each other because of our similarities, but it is our differences we must learn to respect.”
Inget tillstånd är permanent. Hela verkligheten är flyktig och vartenda känslotillstånd är passerande. Vi slits upp med rötterna hela tiden och försöker förgäves plantera dem på nytt, på nya ställen och i helt ny anda. Men hela fundamentet är konstruerat på ett sätt att inget någonsin får tas förgivet. Man får aldrig försvinna i tanken och tro att detta är givet och att det omöjligt kan brytas.
Varje bra dag du vaknar till är en välsignelse, en skatt som du måste ta tillvara på. För du har ingen garanti att imorgon kommer få samma utfall som idag. Du kan aldrig vara säker på någonting och det är både tjusningen och förbannelsen i det hela. Lär dig leva i nutiden och njuta, försök inte tänk på en soluppgång ingen lovat dig.
Du är här, och ingen annanstans än här. Tidens sand kommer fortsätta falla genom dina fingrar hur du än bär dig åt, så ta vara på den tid du får istället för att försöka fabricera en rigid verklighet med givna tillstånd, en sådan som inte ens går att konstruera på abstrakt väg. För den verkligheten, där inget förändras, kan inte hända något som lever, bara det som befinner sig i träkistor 90 cm under jorden.
ThoughtsPosted by Andree Eriksson Sunday, August 08 2010 12:43:10
Life is a series of experiences, each one of which makes us bigger, even though sometimes it is hard to realize this. For the world was built to develop character, and we must learn that the setbacks and grieves which we endure help us in our marching onward. / Henry Scott
Ännu en historia som tog plats under det högsta trädet, en saga om kärlek och världen som ekar mellan trädtopparna. För när ordningen infinner sig försvinner allting annat. Jag kan nu gå rakt emot solen och se skuggorna falla bakom mig för första gången. Mitt hjärta är tinat ur sitt vinteridé. Jag skakar mörkret av mig för jag har funnit en väg frammåt, en väg så underbar, en väg sprungen ur paradiset för att leda mig dit.
Jag är förenad i mig själv, inte längre kluven och självdestruktiv. Inte längre den som funderar för mycket och agerar för lite. Nu ser jag det största skeppet nå sin hamn, hur det lättar ankar och reglar fast sig själv.
De säger att inga lugna hav skapar erfarna sjömän, det är ur stormarna vi lär oss att segla, det är ur storma vi skapas och blir till de sjömän vi är idag. Men det är ändå väldigt skönt att nu få glida över spegelblankt vatten rakt in i soluppgången.
Bring me that horizon.
ThoughtsPosted by Andree Eriksson Thursday, August 05 2010 21:40:27
Medan planeten roterar runt sin axel känner jag för första gången att jag inte har någonstans jag behöver gå. Jag har anlänt, destinationen är nådd, fanfarena tjuder och lugnet infinner sig. Ur skuggorna av det förgångna sprang nytt ljus liv, det glödde hett genom mina persienner, vilka jag slet upp med ett ryck, och förr där mörkrets herravälde tog vid strålade solen in.
Min värld skapades i ett stillsamt andetag, förenades och förändrades under sommarsolens flammande sken. En värld fri från måsten och låsta grindar. En värld ställd fri från den verklighet som korrigerat varenda tanke jag tidigare haft. När triumfen infinner sig försvinner eländet, det räknas inte, utan blir bara till ännu ett underbart stenblock på den lagda vägen frammåt. Mot ens drömmars mål.
Ur glädje föds musiken och tonerna vi helst av allt vill höra, bortom fantasins utpost tar kärleken vid, en sensation så stark och dominant att livets andra små betingelser bleknar. Genom dina ögon ser jag mig själv vandra över en äng, jag finner en smal grusväg som leder mig genom skogen till den mest charmiga av stugor som badar i dagsljus.
Förra året hade den dörren varit låst, nu står du där med dörren på vid gavel och jag trampar av mina skor på mattan med texten:
Välkommen
ThoughtsPosted by Andree Eriksson Saturday, July 31 2010 22:33:00
"How much people are willing to suspend disbelief is what's eye-opening here, ... It's a window on the big picture: This idea of speculating one's way to prosperity is still with us. People come right back, like a moth to a flame.”
Helhetsperspektiv, ett ord som ofta glöms borta i vardagsslentrianen. Detta är ingen vansinnespropaganda för att finna tröst över att du inte är ett svältande barn i afrika. Jag har aldrig någonsin mått bättre själv av att veta att andra har det sämre. Däremot kan jag må bättre av att veta att jag har haft det det sämre. När jag ser på mina små bagatelliserade bekymmer kan det utkristallisera sig ett helhetsperspektiv som skapar ordning och reda i det annars så okontrollerbara tumulutet som jag kallar mitt liv.
ThoughtsPosted by Andree Eriksson Saturday, July 31 2010 10:18:58
Light half-believers of our casual creeds, who never deeply felt, nor clearly will d, whose insight never has borne fruit in deeds, whose vague resolves never have been fulfilled. / Matthew Arnold
När fackelbäraren lyser upp den trånga mörka korridoren genom livet ser vi med förnyat klarhet och insikt på våra liv. En minut i mörker och sen hundratusentals steg åt rätt håll. Känslan att färdas i den riktning som profeterna förutspådde är något utöver denna världen. En upplevelse grundad i en kärlek för livet och dess nyckfulla upphälle, en trånande begär efter det vi kan finna bortom svårforcerade hinder, en annan hand som sträcker ut sig i mörkret.
Från fackelbärarens ekande mörka stämma kan väldigt få ord uppmärksammas. Men vi bryr oss inte längre, tiden för skeptism är över sedan länge när hans vandrande sken badar i våra stentäckta korridorer. Vi är vandrare i fackelbärarens fotspår och vi vill inte springa framför honom. Han banar vägen för våra liv, han är symbolen för hopp och triumf. Utan honom faller vi tillbaka in i ovisshet, utan honom kan vi inte existera utan att våndas i det okända.
Bakom fackelbäraren finns inget jag vill se tillbaka på. Det var en epok i livet jag vill riva ut i sin helhet, jag vill låta bläcket som pryder alla sidorna smetas ut till oigenkännlighet och jag vill låta världen dekonstrueras, falla samman och sen bildas på nytt i fackelbärarens ära. Han är min hjälte och befriare och utan honom hade jag inte vågat bära den fana jag rest på full mast idag.
Steget jag tog, som är riktat åt rätt håll är det bästa jag någonsin tagit. Det manifisterar sig i vartenda andetag som följde därefter och det räddade mig från avgrunden. Ur kärleken tänds en gnista, som tänder fackelbärarens fackla, som leder mig åt rätt håll.
Timmen är slagen, gryningen kommer.
ThoughtsPosted by Andree Eriksson Wednesday, July 14 2010 15:48:00
Jag längtar efter dig. Fastän du är mitt framför mig så längtar jag efter dig. Jag vet att det finns mycket mer under fasaden, att det finns en helt oupptäckt värld som bara väntar på mig. Jag älskar varje dag så mycket mer nu när jag vet att du finns. Men jag väntar än på någon form av helhetsperspektiv.
ThoughtsPosted by Andree Eriksson Wednesday, July 07 2010 17:37:04
Å du lyckliga flyktiga känsla som utgör hela essessen av min existens, låt mig andas in din varma smak och låt mig känna den trevande känslan sprida sig ut i mitt blodomlopp.
Jag skapas på nytt varje gång jag ser dig le.
Vägen hit var ett marathonlopp över glödande kål, elstängsel och landminor men vid slutet av varje dag somnar jag med känslan om att allt är som det borde vara. Jag har inte tagit ett enda steg åt fel håll genom hela mitt liv eftersom jag kom till den platsen jag är idag. Där jag helst av allt vill vara kvar.
När änglar går mitt ibland oss...
Så får världen sin lyster. Människor skapade med sådan noggrannhet att Gud high-fiveade de fem apostlarna efter att han var klar med dem. En sådan har jag funnit, en sådan drog mig tillbaka från den ebenholts mörka natten som tyngt mitt sinne under så många intetsägande år.
Du klev ner från din piedestal...
För att kunna gå brevid mig, hand i hand.
